Första dyket

De senaste dagarna har gått lite i ett töcken. Magsjukan är envis och vi har mest solat, tagit det lugnt och myst. Jag har blivit mycket bättre och har mer energi än tidigare men nu är det Annelies tur igen. Som tur är har vi hittat några roliga piller i en affär här och de funkar utmärkt.

Idag har varit den bästa dagen på resan hittills. Vi har nämligen letat upp en dykarskola som vi gillade och idag hade vi första dagen för att tillslut få ett dykcert för openwater. Vi har en grym instruktör, Rob, som är oerhört rolig och skämtsam men som samtidigt får oss lugna när vi blir nervösa och helt enkelt en riktigt grym instruktör. Vi har även haft med oss en lärling, Dave, som gör sin master i dykning och som fungerar lite som en hjälpinstruktör. Man kan alltså säga att vi har nästan en instruktör var.

 

Dagen började med teori och att prova ut och kontrollera utrustningen. Det är mycket att tänka på och allt är helt nytt, Det var först när vi kom till alla skador man kan få som vi började känna igen oss. Vi tog oss till en pool i närheten där olika övningar av olika slag ägde rum. Vi fick känna på hur det var att andas under vattnet, hur BC:n (ungefär som en flytväst du kan reglera flutförmågan i) fungerade, hur det kändes att simma runt. Den jobbigaste övningen enl mig var när vi skulle ta av oss masken under vatten för att sedan sätta på den igen. Eftersom att vi hade kvar regulatorn i munnen så kunde vi fortfarande andas och var tvugna att andas hela tiden. För att undvika olika skador så får vi inte hålla andan utan måste andas HELA tiden. Detta försvårade det hela och gjorde att i alla fall jag drog in vatten i näsan av ren automatik trots att vi hade regulatorn att andas i. Jag tror att det inte hade varit någr problem om man bara hållt andan, men det fick vi ju inte.

 

På eftermiddagen åkte vi ut med dykbåten för vårat alldeles första dyk. Nervositeten gick att ta på men med blandning av förtjusning och förväntan. Det var först när vi hade fått på all utrustning, satt på båtkanten och skulle falla bakåt som paniken kom. Men vi stannade upp i några sekunder och sedan hjälpte båtkillarna till att putta i en så innan men visste ordet av så befann man sig i vattnet och då var allt lugnt.

 

12,5 meter blev vårat första dyk. Annelie och jag simmade mest runt och var lyriska över alla fiskar och havssköldpaddor vi såg. Det var en fantastisk känsla att simma runt där nere i denna helt okända värld. Vi insåg dock senare hur otroligt trötta vi var, det tar otroligt på krafterna att dyka.

 

 
 
Bali, Gili öarna | | En kommentar |

Snorkling

Idag bestämde vi oss på riktigt för att ta dykcertet samt vilken shop vi ville ta ifrån och vilken instruktör vi ville ha. På tisdag ska vi börja. Resten av dagen spenderades egentligen på stranden i solen eller i havet snorklandes. Annelie tog med sin undervattenskamera och vi tog mängder med bilder.

 

På kvällen fick vi reda på att det skulle vara ladies night på en bar vid namn Thra Na Nog längre ner på gatan. Så självklart gick vi dit, det var halva priset på utvalda drinkar för tjejer så medans Annelie tog en sådan tog jag en apelsinjuice då jag fortfarande inte var helt bra i magen. Detta skulle dock komma att ändras. Vi satt och pratade som vi brukar göra och plötsligt kommer en servitör fram till Annelie och ger henne en gratis drink, en ros av en servett samt en fjäril också den gjord av en servett. Tillslut antar jag att bartendern fick lite dåligt samvete för han kom senare ut med en till gratisdrink till mig och bad servitörerna att göra lite servettkonst till mig med. Bartendern stod och snackade med oss ett bra tag och kom tillbaka då och då under kvällen. Ungefär samtidigt som jag fick den ena drinken hade tydligen en annan bartender också spanat in mig för helt plötsligt satt jag med två gratisdrinkar framför mig. Som tur var hjälpte Annelie till att dricka upp en av dem. Det var en väldigt trevlig kväll och det är alltig lika trevligt att prata med människor maninte känner.

 

 
 
Bali, Gili öarna | | Kommentera |

Kackerlackor och hängmattor

Idag gick vi upp tidigt för att bli transporterade till hamnen där båten mot Gili Trawangan skulle avgå ifrån. I förrgår sa chauffören att vi skulle vänta på hotellrummet så att de kunde hämta oss där eftersom att de inte visste om de skulle komma 07.30 eller 08.00. Så vi gjorde som han sa. När klackan sedan var 08.15 började vi undra lite och gick ner för att be hotellet ringa och höra var det var. Vi fick höra att båten skulle gå kring 09.30 och det var en bit att åka. Väl nere kommer en stressad man in och frågar hastigt ”Gili trawangan?” Ja, svarade jag och han började babbla på varför vi inte stog ute vid vägen. Jag försökte förklara att hans kompis (chaufören vi haft två dagar innan) sagt detta och då blev han i alla fall tyst även om han fortfarande var stressad. Vi hämtade upp ett annat par tjejer och sedan bar det av.

 

Han körde som en riktig galning, körde om när och var som, han körde till och med mot rött ett antal gånger och man höll hela tider tummarna för att det inte skulle komma någon annan bil från ett annat håll. Hamnen som vi åkt från tidigare låg hyfsat nära så vi tänkte att det här inte var några problem. Men han körde förbi infarten och fortsatte och fortsatte. Det blev köer och helt stopp i trafiken. Chauförren suckade högljudt och tutade ordentligt med tutan. En väg som annars hade kanske 2-3 filer i vardera körriktining hade nu fyra filer då många försökte köra om utanför körbanan. De lyckades inte så bra och det blev stopp där med. Vi åkte förbi hisnande vyer och hade önskat att vi kunnat stanna och fotografera lite men det fanns såklart inte på kartan. 10.30 Var vi tillslut framme och skickades med väldans fart för att ”checka in” och sedan snabbt till båten som redan var full med människor som väntade. Vi vet fortfarande inteom det är morgonbåten som väntat på oss eller om det var en senare båt. Väl på båten fanns det ingen sittplats så vi blev hänvisade upp på taket av båten och gud va härligt! Där la vi oss ner och i alla fall jag lyckades somna på det hyfsat lugna vattnet med värmer från solen.

 

Väl framme letade vi upp vårat lilla hotell och det var som vi trodde, vi är de enda gästerna. Vi har även insett hur gulliga ägarna (vi tror att det är ägaren) är. För på kvällen innan vi skulle sova upptäckte vi en stor kackerlacka som sprang längs läggen. Vi fick panik och försökte få bort den med ett papper men då sprang den in bakom sängen. Vår säng som förövrigt ligger på golvet. Vi lokaliserade den till bakom ett skynke och då fick vi nog. Vi bad killen här om hjälp och han både dödade den och sprutade kackerlacks/mygg-medel längs hela rummet. Men så fel vi hade, när vi låg senare och kollade på film trillade det ner en ny en från taket ner på Annelies rumpa. Då fick vi nog, vi tog våra grejer och lade oss ute i hamokarna utanför för att tillbringa natten där. Man tror att det ska vara väldigt skönt och mysigt att sova i dessa och visst är det det om det gäller en tupplur på någon timme men en hel natt? Nej. Jag var dessutom lite mellan vaken och sovande mestadels av tiden och började små hallucinera om mängder av kryp som inte fanns där. Tillslut gick jag in igen, byggde en liten barriär av våra ryggsäckar, bäddade in mig i en filt och sov sedan med lampan på för att snabbt kunna lokalisera krypet om det skulle komma en till. Men det slapp jag.

 

Magsjukan håller i sig, så just nu är det mängder av vatten som gäller och jag sitter och äter chips för att få i mig lite salt också. Det har inte gått så bra att äta på grund av att jag inte har någon aptit, plus att när jag får ont i magen mår jag nästan alltid lite illa också. Det är alltid lika pinsamt när man lämnar så mycket av maten, jag försökte förklara att maten var väldigt god men jag vet inte hur mycket hon förstod. Efter maten gick vi till ett dykcenter vi läst gott om på tripadvisor och gick dit och snackade. Priset var dyrare än vi trodde och hade läst om men vi fick så bra kontakt med en av instruktörera att vi förmodligen kommer att välja dem. Dock så fick vi kolla igenom ett hälso-kort innan det var möjligt att boka. Vad tror ni det står på dem? ”Har du under de senaste 5 åren skadat huvudet så att du varit avsvimmad?” Check! ”Brukar du ibland få blackouts eller svimma?” Check! ”Har du eller har du haft ryggproblem?” Check! ”är du dehydrerad?” Check! ”är du sjuk just nu?” Check! Instruktören skrattade lite nervöst och sa att jag måste till läkaren för kontroll och godkännande innan jag får dyka. Så antingen kunde jag ta en lokal doktor här och han sa också att eftersom det inte finns någon MR på ön så kommer han förmodligen bara att kolla blodtrycket. Det kändes lite overkill men alternativet var att kontakta en läkare hemma i sverige och få ett intyg, vilket inte är möjligt eftersom att det är helg plus att jag inte har någon husläkare så ingen där kommer vilja skriva ett intyg på någon de inte vet anamnesen på. Jag försökte förklara lite smidigt att man känner min puls väldigt tydligt vilket innebär att att jag har minst 90 systoliskt (övertryck) och den var stark och tydlig så förmodligen var den bra = jag behöver inte betala ca 100 kronor för att en läkare ska ta blodtrycket på mig. Men för säkerhets skull ville han att jag gå till doktorn ändå. Så nu ska jag bara bli frisk, få upp blodtrycket lite och förhoppningsvis bli godkänd för att få dyka.

 

Upp