En ordentlig adrenalinkick
Gårdagen bjöd på en fest som heter duga. Det var drinklekar, tjejsnack, skvaller, dans, shottar, bus, nya människor och pannkaksstekande mitt i natten. Vem får för sig att fortsätta att shotta när klockan är tre och de flesta redan har dragit sig hemåt? Tja, man lär sig av sina misstag. Vi hade i alla fall en väldigt trevlig kväll och även om alla var lite väl berusade så var det ingen som mådde dåligt (om man inte räknar med bakfyllan idag då). Det känns som att hela ön går omkring i ett bakismoln för alla som vi har snackat med gick all in igår. Jag kan säga att jag var lite tveksam till att dyka idag och början av dyket var kämpigt men efter att tag kom andningen igång ordentligt och när vi kom till lite grundare vatten (kring 15 meter) började det kännas bra igen och bakfyllan var som bortblåst. Tydligen är dykning ett perfekt botemedel mot bakfylla relaterat till syret man andas in från tanken, men jag måste ändå säga att det får bli ett lugnare tempo framöver så att dykningen kommer i fokus. Idag hände dock en väldigt spännande sak. Vi planerade att göra ett nattdyk där vi gick i från stranden. Vi packade ihop all utrustning begav oss uppåt längs stranden innan vi gick ner till vattnet. Efter som att jag inte har haft så bra erfarenheter av nattdyk var jag självklart lite nervös. Men jag var samtisigt peppad över att klara av det, det kändes nästan lite bra innan vi gick i. Det var jag, Dan (en instruktör), Dave (vår maskot/en annan DMT), Annelie, Becky (instruktör) och en kille som gjorde sin advanced course. Dan var snabbt i vattnet och simmade ut ca 20 meter. Jag kom strax efter och de andra var lite långsammare ut så de han aldrig så långt. Plötsligt vänder sig Dan om och börjar simma tillbaka mot land det fortaste han kan samtidigt som han skriker ”turn around, swim away, swim away”. Tidigare i veckan hade han vid ett annan dyk blivit stungen av en slags manet som egentligen inte är en manet men som gör något så fruktansvärt ont, så min tanke var att det hade kommit en till och att vi skulle simma ifrån den. Men han stannade inte där, man kunde höra allvaret i hans röst och när han sedan började ropa ”get out of the water, quick, get out of the water” förstod man att det var något ännu värre. Väl när vi kommit in mot land och bottnade fick vi höra att han hade sett en krokodil. Den hade legat och vilat vid ytan men när vi började simma därifrån hade den simmat ner under ytan. Krokodiler är väldigt ovanliga här och Dan sa att han aldrig hade hört att de någonsin sett en krokodil här omkring, men det hindrar det inte från det faktum att det med störtsa sannolikhet var en här nu. Vi avbröt såklart dyket och gick inte i igen. Jag är på ett sätt glad att jag inte såg den för då lever jag lite i ovissheten och det kommer förmodligen inte att påverka mina andra dyk så mycket mer än att man självklart är lite försiktigare. Det hade varit väldigt häftigt att se krokodilen men jag tror att det hade gjort det svårare att komma över nättdyksrädslan jag har. Imorgon gör vi ett nytt försök och förhoppningsvis blir det ett krokodilfritt dyk!.