Stress and rescue

Det var ett tag sedan jag skrev och det är svårt att uppdatera er där hemma när man gör i princip samma sak varje dag. Desstom har vi så himla dåligt internet här på ön att det inte alltid går att uppdatera, speciellt inte med bilder. Men jag gör lite försök då och då och som jag har skrivit tidigare så dokumenterar jag fortfarande allt via Word så att när vi väl har internet kan jag uppdatera för flera dagar tillbaka.

 

De senaste dagarna har det varit mängder av dykning på schemat. Annelie har blivit bättre och kan nu följa med på dyken, vilket känns skönt eftersom att vi är vana vid att dyka med varandra. I övrigt har vi inte gjort så mycket mer, vi går ibland ut ett gäng och äter tillsammans, ibland blir det bara jag och Annelie. Det finns massor av god och europeisk mat här, även om det fortfarande är billigt i förhållande till Sverige så saknar vi den superbilliga lokala maten från Bali, samtidigt som det är så otroligt skönt att kunna få äta lite ”vanlig” mat.

 

Vi har idag påbörjat vår stress and rescue course som går ut på att vi ska kunna identifiera olika situationer innan de sker samt veta hur och vad vi ska göra när någon får panik eller om något annat allvarligt händer. En kurs som är väldigt rolig och som passar mig som handen i handsken. Dock känns det som att vi hade velat ha lite fler dyk och lite mer självförtroende i våra egna dyk innan vi ska börja rädda andra. Men Rob säger att vi klarar oss utmärkt och att vi inte behöver det så vi lyssnar på honom. Tydligen så blir ens egna dykning ofta mycket bättre efter denna kursen eftersom att man har en större förståelse för vad som kan hända och vad man gör om något händer.

Vi började med en del övningar i poolen bland annat några där vi ska kunna hitta vår regulator om vi tappar den, hur vi delar luft med en kompis som har tappat sin. Vi får öva på att ta av och på sig sin mask under vattnet, hur man hittar den om man tappat den på bottnen. Vi får ta av och på oss vår utrustning under vattnet. Vi har även övat på hur man närmar sig en person med panik och hur vi ska undvika att bli nerdragna under ytan. Alla övningar gick jättebra och det var dags att bege oss ut i havet för att göra dem påriktigt. Förhållandena kunde inte ha varit bättre, det var runt 29 grader i vattnet, i princip vindstilla och riktigt klart vatten. Övningarna började och allt gick bra fram tills jag skulle ta av mig masken slänga iväg den och sedan hitta den igen. Min bouyancy var för positiv och utan att jag märkte det åkte jag upp mot ytan, när jag väl skulle försöka simma ner igen, halvt blind dessutom, märkte jag att det var djupare än jag trodde. När jag kollade upp mot ytan för att lokalisera mig märkte jag att jag endast hade någon enstaka meter kvar till ytan så det var bara att stiga och därefter börja om igen. Att ta av masken under vatten och sätta på den igen var inga som helst problem, det som var svårt var att man inte kunde lokalisera sig och jag märkte inte att jag hade stigit flera meter förrän det var för sent. Så väl nere igen gjorde jag mig negativt bouyant och hittade en sandplätt att ha knäna på oh där kunde jag ta av och på masken igen utan problem.

 

 
Chillar på botten 35 meter under ytan
Gili öarna | |
Upp