Första dyket
De senaste dagarna har gått lite i ett töcken. Magsjukan är envis och vi har mest solat, tagit det lugnt och myst. Jag har blivit mycket bättre och har mer energi än tidigare men nu är det Annelies tur igen. Som tur är har vi hittat några roliga piller i en affär här och de funkar utmärkt.
Idag har varit den bästa dagen på resan hittills. Vi har nämligen letat upp en dykarskola som vi gillade och idag hade vi första dagen för att tillslut få ett dykcert för openwater. Vi har en grym instruktör, Rob, som är oerhört rolig och skämtsam men som samtidigt får oss lugna när vi blir nervösa och helt enkelt en riktigt grym instruktör. Vi har även haft med oss en lärling, Dave, som gör sin master i dykning och som fungerar lite som en hjälpinstruktör. Man kan alltså säga att vi har nästan en instruktör var.
Dagen började med teori och att prova ut och kontrollera utrustningen. Det är mycket att tänka på och allt är helt nytt, Det var först när vi kom till alla skador man kan få som vi började känna igen oss. Vi tog oss till en pool i närheten där olika övningar av olika slag ägde rum. Vi fick känna på hur det var att andas under vattnet, hur BC:n (ungefär som en flytväst du kan reglera flutförmågan i) fungerade, hur det kändes att simma runt. Den jobbigaste övningen enl mig var när vi skulle ta av oss masken under vatten för att sedan sätta på den igen. Eftersom att vi hade kvar regulatorn i munnen så kunde vi fortfarande andas och var tvugna att andas hela tiden. För att undvika olika skador så får vi inte hålla andan utan måste andas HELA tiden. Detta försvårade det hela och gjorde att i alla fall jag drog in vatten i näsan av ren automatik trots att vi hade regulatorn att andas i. Jag tror att det inte hade varit någr problem om man bara hållt andan, men det fick vi ju inte.
På eftermiddagen åkte vi ut med dykbåten för vårat alldeles första dyk. Nervositeten gick att ta på men med blandning av förtjusning och förväntan. Det var först när vi hade fått på all utrustning, satt på båtkanten och skulle falla bakåt som paniken kom. Men vi stannade upp i några sekunder och sedan hjälpte båtkillarna till att putta i en så innan men visste ordet av så befann man sig i vattnet och då var allt lugnt.
12,5 meter blev vårat första dyk. Annelie och jag simmade mest runt och var lyriska över alla fiskar och havssköldpaddor vi såg. Det var en fantastisk känsla att simma runt där nere i denna helt okända värld. Vi insåg dock senare hur otroligt trötta vi var, det tar otroligt på krafterna att dyka.
