Min fina ängel
Känslan av att resan fick en väldigt bra början vände snabbt som vinden när jag mitt i natten (vår natt, eran kväll) blev väckt av att telefonen ringde. Varför ringde Jackie när hon visste att det var mitt i natten hos oss? Oron spred sig i kroppen och när vi äntligen fick tag i varandra via Skype fick jag en världens kalldusch. Ludde som tidigare under dagen fått gå hem tidigare från dagis på grund av magsjuka fanns nu uppe i himlen som den finaste ängeln. Ludde var väldigt sjuk i botten och vi visste alla att hans tid hos oss var begränsad. Men hur kan det gå från en magsjuka till att behöva ta beslutet om han skulle få somna in en gång för alla?
Efter det gick det inte att sova, tårarna slutade inte rinna och värken i kroppen försvann inte. Efter några timmar somnade jag av ren utmattning men sov oroligt och vaknade med en hejdundrande huvudvärk. Många kanske inte förstår hur man kan känna så för en hund men Ludde är inte bara en hund. Han är en familjemedlem som nu inte finns hos oss. Den smärtan går inte att beskriva. Ludde kommer alltid finnas i våra hjärtan och även om det känns rent ut sagt fördjävligt så vet jag att beslutet var det enda rätta. Vi kommer att minnas honom och alla underbara stunder vi haft tillsammans med glädje. Bilder är lånade från syrrans blogg www.jsfoton.blogg.se
Usch Madde, tänker på dig en massa! förstår att det är en enorm förlust <3 Det är inte lätt att få höra detta när man befinner sig så lång hemifrån. Hoppas ändå att du njuter av ditt äventyr och att ni har det fortsatt bra i Bali!