Madeleine Stål

Vilken omtumlande start det har varit på det här året. Det har varit så mycket känslor och tankar att jag inte riktigt vetat hur jag ska hantera allt. Men precis som alltid så löser sig allt tillslut. Som jag skrev tidigare åkte jag till Darwin för att fortsätta min resa och börja att jobba i Australien men än en gång ändrades planerna efter att jag insett att det var inte det jag ville göra just då. Jag fick råd och tips av alla mina föräldrar (ja jag anser mig ha mer än två) men det var en sak min mamma sa som verkligen fäste; följ ditt hjärta. Tankarna snurrade. En ganska basal sak kan tyckas men ibland så svår att tolka. Jag vred och vände på situationen och insåg att mitt hjärta just då fanns på Gili T och inte i Australien där min hjärna befann sig. Så jag bokade en resa tillbaka till Gili T redan två dagar efter att jag anlänt och det var som att en stor sten släppte från bröstet. När jag väl anlände till ön hade jag världens leende på läpparna och allt kändes så otroligt bra. Dykshoppen som jag innan ville komma bort från kändes nu välkomnande och hemmastagd. Jag har jobbat en hel del som divemaster sedan jag kom tillbaka till ön och även om det svider lite i huvudet av att veta att jag knappt tjänar någonting och snarare fortfarande går minus istället för plus så känns det rätt i hjärtat, det är det här jag vill göra nu, leva här som divemaster på ön tillsammans med Dan. Vad framtiden har att utvisa har jag ingen aning om, vart vill jag, vart ska Dan, vad räcker pengarna till det återstår helt enkelt att se men just nu njuter jag av att vara där jag är just idag.