26/9

Efter att brännt mig ordentligt på Lembongan igår tog vi en lugn morgon för att sedan bege oss ut till stranden. Stranden är tyvärr inte så mycket att hurra för här i Sanur men den funkar, den är inte äcklig eller så men man får helt andra krav när man ser dessa paradisstränder. Annelie la sig i solen och jag i skuggan under ett massivt träd. Jag låg där och försökte slappna av men det gick inte, jag kände en känsla jag inte känt på länge, jag frös. Så jag gick ut och la mig lite i solen och det gick okej trots blåsten. För att inte bränna mig mer la jag mig återigen i skuggan men det gick inte, det var för kallt. Det slutade med att jag klädde på mig alla kläder virade in mig i min strandfilt och la mig ute i solen. Då blev det varmt och jag var inte exponerad i solen.

 

Under hela dagen hade jag känt lite knip kring livmoder, liknande mensvärk men eftersom att jag inte var dax tyckte jag det var konstigt men tänkte inte mer på det. När vi väl bestämde oss för att gå från stranden och vi reste oss kännde jag hur otroligt matt jag var. Nu har jag fått solsting var min första tanke. Vi fick gå långsamt tillbaka och jag började att frossa. Trotts det gick vi ut och käkade med för att sedan ta en lugn kväll hemma. Jag fick mer kraftig värk i magen och nu satt den något högre upp, någonstans längs tarmarna. På vägen hemm fick jag springa in på närmaste restaurang och besöka toaletten och sedan var det igång. Det värsta är egentligen inte att springa på toa utan magknipen som kommer ibland, det är som någon hugger mig med en stor köttkniv och vrider runt så att jag bara vill lägga mig ner och gå in i fosterställning. Det blev en lugn kväll hemma efter det och vi somnade båda gott innan klockan hann slå tolv. Magen höll sig hyfsat lugn under natten men jag fortsatte att frossa.

 

Bali | |
Upp