En dag utan dykning

När man jobbar inom dykindustrin har man inget 9 till 5 jobb måndag till fredag. Du jobbar i princip dygnet runt även om du "bara" sitter i shoppen ca 10 timmar om dagen. Så fort du går ut står du för ett varumärke som du ständigt behöver sälja in hos folk det kan innebära att du jobbar när du äter middag eller till och med om du är ute och festar. Du har även ingen fast dag ledig från att vara tillgänglig i dykshoppen utan måste själv försöka planera in och aktivt ta en dag ledigt vilket ibland gör det lite svårt och det slutar med att man kommer på sig själv att jobba tre veckor i sträck utan en enda dag iväg. Även om jag har varit sjuk mycket den senaste tiden och därför inte kunnat dyka fullt så mycket som jag vill så har jag ändå suttit i shoppen hela dagen och försökt att sälja dyk. Därför var det på tiden att jag och Dan äntligen tog en dag iväg från shoppen.
 
Dagen spenderades på bästa möjliga sätt. Vi tog först en sovmorgon och njöt av att få ligga kvar i sängen när arbetarna som vanligtvis jobbar precis utanför dörren också hade en dag ledigt. Väl utvilade gick vi för att lämna in vår tvätt och satte oss sedan på ett cafe för att äta vår frukost; Kaffe latte och en omelett blev det. Medans vi njöt av en ordentlig frukost pratade vi om vår kommande resa till USA och försökte planera lite hur vi skulle göra med allt. Jag bokade dessutom en resa hem till Sverige den 24 april så nu är det spikat; jag kommer hem. När vi suttit på cafeet länge nog för att hinna bli uttråkade begav vi oss vidare, denna gången ner till södra delen av ön och till en resort vid namn Pearl. Där la vi oss vid deras pol, drack goda drinkar, åt brownies och njöt av att få känna oss som turister igen. Det är intressant det där hur man faktiskt behöver få känna att man är på semester ibland även om man bor på en så kallad paradisö. Vi låg där och njöt resten av eftermiddagen tills vi bestämde oss för att det var dags att bege oss till den västra sidan av ön. Den sidan där det än så länge är ganska dött förutom några större resorts och olika små sunset points.
 
Vi hade sedan lång tid tillbaka hört om två restauranger på andra sidan som skulle vara väldigt bra och vi passade på att äta på en vid namn Karma Kayak. Eftersom att dessa ligger lite längre bort och vi på vanliga dagar inte har så långa kvällar på oss blir det sällan att vi går över till denna sida men jag måste säga att det var en väl spenderad kväll. Det var så lugnt och rogivande med mysiga lampor, bord och stolar på stranden, avslappnande musik och såklart även god mat. Precis så som det ska vara på dessa vackra öar. Nu när vi har varit över och faktiskt sett hur mysigt det är så ska vi försöka ta oss över lite oftare nu de sista dagarna på Gili, för det är bara två veckor kvar här nu.
 
 
Foto, Gili öarna | | En kommentar |

The storm

För två dagar sedan bröt en storm plötsligt ut på Gili öarna. Jag hade inte hört något om något oväder innan men under eftermiddagen började det plötsligt regna ganska kraftigt precis som det ibland kan göra när regnet behagar att komma. Men det som var annorlunda denna gången var att vinden plötsligt tog fart och innan vi visste ordet av började mängder med träd falla som furor. Det var på ett sätt väldigt spännande att något nytt hände men vi var alla väldigt tacksamma över att ha en ordentligt byggd dykshop som skulle stå pall om träden bestämde sig för att falla över vårat tak. Där stod vi och kollade på människor som sprang för att söka skydd, på träd och grenar som haglade ner och på båtar som kämpade bland vågorna. Vi gick ut en liten bit för att kolla och se förödelsen vinden hade dragit med sig och på flera ställen låg stora träd över vägen och blockerade framfarten för alla människor.
 
Stormen varade i kanske två timmar och när den väl var över var det glädjande att se hur alla kom fram ur sina gömmor och tillsammans jobbade för att få bort alla dessa träd. Det kan inte ha tagit mer än en timme att såga ner träden och sopa rent gatan för efter det kunde man knappt urskilja att det varit en storm där för inte alls länge sedan. Det enda som har släpat efter är elektriciteten som nu börjat komma tillbaka men som fortfarande slår av och på lite som den vill.
 
Vad har hänt annars sedan jag skrev sist? Jag har varit sjuk en hel del igen. Det började med magsjukan som höll i sig i över en vecka bara några dagar efter att jag blivit bra från den insjuknade jag i Dengue febern vilket även den höll mig däckad i ungefär en vecka. Nu har jag precis kommit tillbaka till dykningen och tror ni inte att jag då får en förkylning. Så nu går jag runt och hostar en massa, snörvlar och känner mig allmänt hängig. Än så länge kan jag fortsätta att dyka med förkylningen men jag hoppas att den ger med sig snart och att jag kan få vara frisk för en gångs skull.
 
 
Gili öarna | | En kommentar |

15 Februari

Det var ett tag sedan sist så vad har egentligen hänt här på ön? Inte mycket om jag ska vara ärlig, dagarna rullar på likt innan. Jag sitter i shoppen mellan 08.30 och 18.00 och då guidar jag antingen dyk eller sitter i shoppen för att sälja. Efter det så går alla hem till sig för en snabb dusch innan vi möts upp igen för middag med de som vill. Därefter är alla trötta efter den långa dagen och de flesta gå hem för att sova. Därför är det lite svårt att hålla er uppdaterade med vad som händer för vi gör exakt samma sak dag ut och dag in, det blir till en vardag och man ser inte riktigt alla häftiga upplevelser på samma sätt som någon utifrån gör. Men lite har faktiskt hänt sedan sist så here it goes.
 
För ca två veckor sedan fick jag ännu en släng av magsjuka, en ganska jobbig en. Jag var sjuk i strax över en vecka och även om jag inte behövde springa fram och tillbaka till toaletten likt sist så besvärades jag av oerhörda magkramper. Till sist så åkte jag till och med in till sjukhuset på grannön i hopp om att få hjälp och se så att det inte var något annat knas med magen men det var som jag hade förväntat mig. Jag kommer dit, de tar mitt blodtryck och min vikt (vilket fick mig att inse att jag gått ner ca 7 kg under denna resan!! Jag har inte direkt blivit smalare men alla mina muskler har bytts ut till fett och därför sjunker vikten så. Jag har alltså förlorat sju kilo muskler). Sedan får jag komma in till en kvinnlig läkare, något som gjorde mig positivt överraskad då jag trodde att det främst skulle vara män där. Hon frågar varför jag är där, ber mig lägga mig på en brist och lyssnar på mina tarmljud. När hon sedan ska känna på min mage så tar hon endast tag i mitt fett och klämmer lite. Detta är något som var extra roligt eftersom att jag jobbat med kirurgi och vet hur man undersöker någon med buksmärtor. Man ställer olika frågor om smärtan, hur stark den är, om den är molnande, huggande osv. Är den konstant, kom den plötsligt, Var sitter smärtan. Frågor som är väldigt viktiga för att få en ide vad det handlar om. Man vill även känna igenom buken för att känna efter diverse förstorade organ, muskelförsvar, om det ömmar vid beröring någonstans mm. Inget av detta gjordes och jag fick direkt recept på stoppande medel, rehydreringssalt och smärtlindring. Det är som om alla turister som kommer in med diarre och magont automatiskt är matförgiftade, vilket jag förstår att förmodligen största delen är. Men man vill ju åtminståne kolla så att det inte är något annat allvarligare speciellt när någon har varit dålig så länge. Så läkarbesöket var lite skrattretande.

I vilket fall som helst blev jag så småningom bättre och jag kunde återigen börja dyka normalt. Tyvärr höll det inte länge. Några dagar/ en vecka senare så ligger jag nu hemma med hög feber. De senaste två nätterna har jag inte kunnat sova någonting för att hela kroppen har värkt så jag har inte kunnat hitta en skön sovställning. Jag har trots långbyxor, strumpor, linne, tre tjocktröjor, filt och en värmande Dan legat och skakat av köld. Det är lite bättre på dagarna när jag får i mig febernedsättande tabletter mer regelbundet och jag då kan få lite sömn. Idag sov jag till klockan två på eftermiddagen och spenderade efter det hela dagen i sängen. Förhoppningsvis går det snabbt över för jag behöver verkligen börja dyka och tjäna lite pengar innan vi åker.
 
Det leder oss in på nästa sak som har hänt. Jag har äntligen bestämt vad jag ska göra härnäst. Jag kommer att lämna ön den 14 mars, då bär det av till Ubudi två nätter innan jag och Dan den 16 flyger till Hong Kong. Där spenderar vi två nätter och sedan åker vi båda till San Fransisco!! Jag planerar att vara där i ca en månad men allt kommer att hänga på hur snabbt pengarna går åt. Därefter kommer jag att komma hem till Sverige för att jobba som sjuksköterska över sommaren innan jag beger mig ut igen. Även om jag egentligen inte riktigt vill komma hem ännu utan vill fortsätta att resa så känns det här alternativet som det allra bästa. Jag får åka till USA och se var min pojkvän är uppväxt och träffa hans familj. Jag får dessutom möjlighet att komma hem till min kära systers student (något som annars hade varit näst intill omöjligt) och självklart träffa alla nära och kära. Jag kommer ha lätt att få jobb och kommer att kunna spara mycket pengar, jag kommer att ha tid att fundera ut hur jag vill göra med min lägenhet osv. Ja det är helt enkelt det bästa alternativet och det känns otroligt bra.
 
Upp