Svensk mat

Att vara utomlands, mitt bland anndra kulturer får en ibland att längt hem efter det igenkännbara; i många fall svensk mat. Då jag även vill visa Dan den svenska kulturen har jag ett flertal gånger försökt mig på att laga svenska recept. Jag säger försökt mig på för att jag har misslyckats nästan varje gång.
 
Jag försökte att baka kanelbullar, inte nog med att min mormors recept hade raderats från min telefon och jag var tvungen att ta ett random recept från internet så lyckades jag inte få till det. I det här fallet berodde det på jästen. Här i USA fick jag bara tag i torrjäst, medans vi i Sverige alltid använder färsk jäst. Trots googlande efter motsvarigheter i mått, reste sig degen ingenting och bullarna blev platta och hårda.
 
Jag tog sedan på mig att göra chokladbollar, ännu en svensk favorit. Än en gång googlade jag ett recept och försökte hitta ingredienser i butiken, det skulle visa sig vara svårare än gjort. Vanliga havregryn säljs inte i stora förpackningar som i Sverige utan i små engångsförpackningar gjorda för oatmeal, gärna med smaktillsatser, så hittar man väl en naturell behöver man ett gäng för att det ska räcka. Att dessutom försöka hitta kakao var något jag inte trodde skulle vara svårt men oj vad fel jag hade. Första butiken sålde det inte ens och den sista hade endast någon RAW cacao för 120 kronor. Jag hittade dock en cocoa precis brevid för några dollar billigare, perfekt tänkte jag och var nöjd över mitt ekonomiska tänk även om kakaon fortfarande var alldeles för dyr. Jag kom hem, följde receptet punkt till pricka, tydligen skulle man smälta smöret för att få en extra karameliserande smak. Man skulle ställa in smeten i kylen i 30 minuter för att få smöret att stelna men när jag tog ut bunken och försökte forma bollarna smulades allt sönder. Det gick alltså inte att göra bollar och jag fick lära mig att cacao och cocoa INTE är samma sak. Cocoa är tydligen som oboy och därför ingenting man vill ha i sina chokladbollar. Dan lekte lite med smeten (blandade i lite mer smör, la i ett ägg och lite salt innan han lät den åka in i ugnen i några minuter) och lyckades få den ätbar åtminstone trots att det inte var choklarbollar längre. Men den stora frågan är Hur kan man misslyckas med chokladbollar? Det måste vara det enklaste man kan göra?! Jag gjorde i alla fall det och sedan dess har det fortsatt. 
 
 
Jag har bland annat försökt mig på en gulaschsoppa som inte alls smakade bra och idag försökte jag på mig en kycklinggryta som inte smakade någonting. Vilket i sig har börjat få mig att fundera, äter vi så smaklös mat hemma? Märker jag först skillnaden när jag äter annan mat till största delen eller är det så att jag helt enkelt har lyckats hitta "dåliga" recept? Trots att gulaschsoppan och kycklinggrytan ska vara väldigt olika smakade de väldigt lika, ganska svenskt på något sätt. Eftersom att jag inte har möjlighet att ta med mig Dan till Sverige inom den närmaste framtiden vill jag ju kunna bjuda på god svensk mat, så ligger ni hemma på någon god SMAKRIK svensk mat så skriv i kommentarsfältet. Alla tips uppskattas och jag ska försöka att inte förstöra dem också.
 
För att inte hamna i en ond cirkel så försökte jag mig idag även på chokladbollarna igen, denna gången gick jag tillbaka och köpte den riktiga kakaon för 120 kronor, jag vet, det svider att betala så mycket för saker man vet är betydligt billigare i Sverige men vad ska man göra när det bara finns ett enda alternativ? Därefter googlade jag recept igen men gjorde som jag alltid har gjort, blandat alla ingredienser samtidigt med rumsvarmt smör och nu ligger det små chokladbollar i kylen. Förhoppningsvis smakar de bra också, väntar på att Dan ska komma hem från sin körning innan jag börjar att proppa i mig. Håll tummarna för att de smakar okej.
 
Pärlsocker finns inte här och Dan gillar inte cocos så det fick bli rena chokladbollar.
Min vardag, USA | | Kommentera |

Senaste updaten

I söndags lämnade jag in alla papper till universitetet här i San Francisco och jag måste säga att det kändes otroligt skönt. Hela helgen gick tyvärr åt till stress och oro, jag till och med drömde om det på nätterna. Men nu när det ligger utom min kontroll känns det bra. Jag vet att chansen att jag kommer in inte är så stor och på något sätt känns det ändå okej med tanken att eventuellt bli nekad. Vi kommer att hitta en annan lösning i så fall. 

Resten av veckan har mest gått åt till att försöka slappna av samt komma ikapp med engelska kursen som jag legat lite efter i pga universitetsansökan. Dessutom är Dan's pappa på besök från New York så vi spenderar många middagar med honom. 

Det är den senaste updaten från San Francisco. Förhoppningsvis har jag lite roligare saker att skriva om senare. 
Min vardag, USA | | Kommentera |

Cataract trail

Det är verkligen en positiv fördel att Dan är ledig på dagen varje fredag. Idag bestämde vi oss för att gå upp tidigt och bege oss ut i skogen. Vi har ett favorit trail som förmodligen är någon av de tuffaste vi känner till och det är Cataract Trail. Det är en vandringsled som egentligen inte är så lång; strax över 4 kilometer upp till toppen men vägen upp dit är otroligt jobbig. Då båda hade träningsvärk från onsdagens träningspass så tänkta vi att det var ett utmärkt tillfälle att få igång blodcirkulationen igen.
Vägen upp är oerhört brant och består till mestadels av trappsteg i slingriga vägar, Ja ni kan ju tänka er själva att gå runt 8 kilometer upp och ner för trappor. Men likväl som det är jobbigt så är det en oerhörd prestationsglädje man känner när man når toppen och får världens utsikt över havet. Se själva på bilderna, helt plötsligt är vägen ner inte alls lika jobbig trots att benen darrar av mjölksyra.
 
Resten av dagen har jag suttit med min uppsats som ska skickas i min ansökan till Universitet. Jag börjar närma mig slutet och det är mest lite utfyllnad och finjusteringar som behöver göras innan allt ska vara inskickat på söndag. Håll tummar och tår för mig är ni snälla!
 
     
Eftersom att det är så torrt i California och vi knappt har något vatten så är vattenfallen längs denna hike inte särskilt imponerande men jag gillar de ändå. Ska bli spännande att se dem i vinter när mer vatten rinner ner.

Äntligen på toppen!

 
Upp