En vecka i San Francisco

Vi har haft fullt upp här borta ända sedan vi kom till San Francisco. Varje dag har vi besökt nya ställen och träffat nya människor. Men det är härligt, jag får se otroligt mycket och det är kul att få ett ansikte på folk man tidigare bara har hört namnen på. Eftersom att vi har gjort så mycket så har allt varit ganska omvälvande (är det ens ett ord?) men jag måste säga att jag gillar California väldigt mycket, landskapen här är helt fantastiska och området Marin där vi spenderar mest av våran tid har väldigt mycket natur friluftsliv. Jag har försökt att ta lite foton men det är långt ifrån tillräckligt och det fångar inte alls känslan som uppstår när man kör på de smala ringlande vägarna med utsikt över hav och berg. En sak jag dock har märkt under resan är att jag önskar att jag hade en mindre kamera alternativt en mobil med bättre kamera för att kunna ta de mer vardagliga bilderna eller snabbt knäppa av ett foto från bilen. Det är inte ofta som man kan ta upp sin stora systemkamera och knäppa en bild lite snabbt, man behöver ställa in inställningarna och det blir genast ett lite större projekt. I vilket fall som helst så har jag gett mig själv ett uppdrag att fånga detaljer som gör känslan så amerikansk. För det går inte att undgå att USA är väldigt amerikanskt. Det känns nästan som att man är i en film. Nu ska vi alldeles strax iväg på middag hos Dan´s vänner så det är dags att börja röra på sig, under tiden får ni två bilder jag tog idag när vi var uppe på Marin Headlands.
USA | | Kommentera |

We made it!

Vi anlände till San Francisco igår kväll strax efter fem. Efter att ha hämtat vår hyrbil körde vi direkt till en mexikansk restaurang för att äta och möta upp hans mamma samt hans bror och hans flickvän. Kanske inte gav det bästa första intrycket när man kommer sliten och trött efter att ha varit på resande fot i många timmar men det gjorde inte så mycket. De var alla supersnälla och jag är säker på att jag kommer att trivas bra här den närmaste månaden. 
 
Efter maten begav vi oss till det hotellrum som Dan's pappa hade bokat till oss för första natten. Vi hann inte mer än att lägga huvudet på kudden innan vi båda somnade i den otroligt sköna sämgen. Tyvärr höll det inte så länge. När klockan var tre på natten vaknade jag upp och jag har inte kunnat somna om sedan dess. Som tur var vaknade Dan också tidigt så strax innan sju begav vi oss ner för att äta frukost på hotellet, riktig amerikansk frukost. 
 
Det liknade en vanlig hotellfrukost i Sverige men med tillägg på mer kakor och sötsaker. Eftersom att maten på gili inte är den bästa och oftast kan vara smaklös så var det en fröjd att få äta normal mat igen. Vi åt som att det inte fanns någon morgondag och begav oss sedan tillbaka till rummet för att få lite mera sömn. Nu är klockan dock nio och ingen av oss kan sova. Jag har en känsla av att det kommer att bli en lång, lång dag...
USA | | Kommentera |

Sista dyket

Just nu sitter jag på vårat homestay Mai Malu i Ubud och väntar på att vi ska gå ut och äta middag. Förmodligen blir det Laughing Buddha, en restaurang som serverar asiatisk mat och varje kväll underhåller med ett liveband. Vi var där förra gången vi var i Ubud också men det är något speciellt när man kan njuta av sin mat samtidigt som ett bra liveband spelar.

Vi kom till Ubud för ungefär tre timmar sedan efter att ha sagt hejdå till alla på ön ännu en gång. Både jag och Dan såg väldigt mycket fram emot att lämna ön så det kändes bra att vinka av alla och sedan sätta sig på båten tillsammans med alla turister som är påväg vidare i sin resa. De sista dagarna på ön gjorde vi inte så mycket, tyvärr regnade det nästan hela sista veckan vilket är ovanligt. Vanligtvis är det fint på förmiddagen och regnar lite på eftermiddagen/kvällen eller om det regnar en hel dag så blir det oftast fint ganska snabbt efteråt igen. Men inte denna gången, nu regnade det konstant i en vecka och eftersom att det inte finns så mycket att göra på ön (speciellt om det regnar) så spenderades ganska mycket tid hemma eller sittandes i shoppen. Vi fick i alla fall till ett sista fundive som det kallas när vi dyker för vår egen skull och inte har några kunder. Jag och Dan begav oss själva till en dyksite vid namn Trawangan slope och som ligger i princip rakt utanför shoppen. Vi har tidigare sett en pygmee seahorse där som vi ville hälsa på igen och dessutom försöka ta foto på. Så det gjorde vi.

Det är sådan stor skillnad när man dyker själv och jag uppskattar det allt mer och mer. Man börjar titta mer efter små saker och hittar ofta olika djur man aldrig sett förut men som är för små för att hinna se eller orka leta efter när man har kunder. Det är också så mycket lugnare och mer avslappnat att dyka själv. Man flyter omkring där och rör knappt en fena, jag hade lätt kunnat spendera 1 timme på samma 5 kvadratmeter och titta på allt smått.
I vilket fall som helst så hittade vi med lite tur sjöhästen igen. Det är nämligen inte så lätt då det är en mini en på ca 2-3 mm i storlek så det gäller att verkligen veta vad man letar efter. Det andra som också är häftigt är att vi knappt har några sjöhästar på gili och att denna är en annorlunda en än de vanliga pygmeerna, de är nämligen lite större och i en annan färg. Sedan att jag och Dan är de enda som vet var den är gör det extra speciellt! De andra har försökt och försökt få oss att berätta men vi håller det för oss själva. Mest för att inte alla andra ska gå dit och börja rota och på så sätt ta död på den eller skrämma iväg den. Så därför har vi vår egna lilla hemlighet.

Mitt i bilden ser ni den lilla bruna sjöhästen som sitter på en "gren"
 
En färgglad Mantis shrimp
Upp