Sista dyket

Just nu sitter jag på vårat homestay Mai Malu i Ubud och väntar på att vi ska gå ut och äta middag. Förmodligen blir det Laughing Buddha, en restaurang som serverar asiatisk mat och varje kväll underhåller med ett liveband. Vi var där förra gången vi var i Ubud också men det är något speciellt när man kan njuta av sin mat samtidigt som ett bra liveband spelar.

Vi kom till Ubud för ungefär tre timmar sedan efter att ha sagt hejdå till alla på ön ännu en gång. Både jag och Dan såg väldigt mycket fram emot att lämna ön så det kändes bra att vinka av alla och sedan sätta sig på båten tillsammans med alla turister som är påväg vidare i sin resa. De sista dagarna på ön gjorde vi inte så mycket, tyvärr regnade det nästan hela sista veckan vilket är ovanligt. Vanligtvis är det fint på förmiddagen och regnar lite på eftermiddagen/kvällen eller om det regnar en hel dag så blir det oftast fint ganska snabbt efteråt igen. Men inte denna gången, nu regnade det konstant i en vecka och eftersom att det inte finns så mycket att göra på ön (speciellt om det regnar) så spenderades ganska mycket tid hemma eller sittandes i shoppen. Vi fick i alla fall till ett sista fundive som det kallas när vi dyker för vår egen skull och inte har några kunder. Jag och Dan begav oss själva till en dyksite vid namn Trawangan slope och som ligger i princip rakt utanför shoppen. Vi har tidigare sett en pygmee seahorse där som vi ville hälsa på igen och dessutom försöka ta foto på. Så det gjorde vi.

Det är sådan stor skillnad när man dyker själv och jag uppskattar det allt mer och mer. Man börjar titta mer efter små saker och hittar ofta olika djur man aldrig sett förut men som är för små för att hinna se eller orka leta efter när man har kunder. Det är också så mycket lugnare och mer avslappnat att dyka själv. Man flyter omkring där och rör knappt en fena, jag hade lätt kunnat spendera 1 timme på samma 5 kvadratmeter och titta på allt smått.
I vilket fall som helst så hittade vi med lite tur sjöhästen igen. Det är nämligen inte så lätt då det är en mini en på ca 2-3 mm i storlek så det gäller att verkligen veta vad man letar efter. Det andra som också är häftigt är att vi knappt har några sjöhästar på gili och att denna är en annorlunda en än de vanliga pygmeerna, de är nämligen lite större och i en annan färg. Sedan att jag och Dan är de enda som vet var den är gör det extra speciellt! De andra har försökt och försökt få oss att berätta men vi håller det för oss själva. Mest för att inte alla andra ska gå dit och börja rota och på så sätt ta död på den eller skrämma iväg den. Så därför har vi vår egna lilla hemlighet.

Mitt i bilden ser ni den lilla bruna sjöhästen som sitter på en "gren"
 
En färgglad Mantis shrimp
Gili öarna | | En kommentar |
Upp