Sista dyket

Just nu sitter jag på vårat homestay Mai Malu i Ubud och väntar på att vi ska gå ut och äta middag. Förmodligen blir det Laughing Buddha, en restaurang som serverar asiatisk mat och varje kväll underhåller med ett liveband. Vi var där förra gången vi var i Ubud också men det är något speciellt när man kan njuta av sin mat samtidigt som ett bra liveband spelar.

Vi kom till Ubud för ungefär tre timmar sedan efter att ha sagt hejdå till alla på ön ännu en gång. Både jag och Dan såg väldigt mycket fram emot att lämna ön så det kändes bra att vinka av alla och sedan sätta sig på båten tillsammans med alla turister som är påväg vidare i sin resa. De sista dagarna på ön gjorde vi inte så mycket, tyvärr regnade det nästan hela sista veckan vilket är ovanligt. Vanligtvis är det fint på förmiddagen och regnar lite på eftermiddagen/kvällen eller om det regnar en hel dag så blir det oftast fint ganska snabbt efteråt igen. Men inte denna gången, nu regnade det konstant i en vecka och eftersom att det inte finns så mycket att göra på ön (speciellt om det regnar) så spenderades ganska mycket tid hemma eller sittandes i shoppen. Vi fick i alla fall till ett sista fundive som det kallas när vi dyker för vår egen skull och inte har några kunder. Jag och Dan begav oss själva till en dyksite vid namn Trawangan slope och som ligger i princip rakt utanför shoppen. Vi har tidigare sett en pygmee seahorse där som vi ville hälsa på igen och dessutom försöka ta foto på. Så det gjorde vi.

Det är sådan stor skillnad när man dyker själv och jag uppskattar det allt mer och mer. Man börjar titta mer efter små saker och hittar ofta olika djur man aldrig sett förut men som är för små för att hinna se eller orka leta efter när man har kunder. Det är också så mycket lugnare och mer avslappnat att dyka själv. Man flyter omkring där och rör knappt en fena, jag hade lätt kunnat spendera 1 timme på samma 5 kvadratmeter och titta på allt smått.
I vilket fall som helst så hittade vi med lite tur sjöhästen igen. Det är nämligen inte så lätt då det är en mini en på ca 2-3 mm i storlek så det gäller att verkligen veta vad man letar efter. Det andra som också är häftigt är att vi knappt har några sjöhästar på gili och att denna är en annorlunda en än de vanliga pygmeerna, de är nämligen lite större och i en annan färg. Sedan att jag och Dan är de enda som vet var den är gör det extra speciellt! De andra har försökt och försökt få oss att berätta men vi håller det för oss själva. Mest för att inte alla andra ska gå dit och börja rota och på så sätt ta död på den eller skrämma iväg den. Så därför har vi vår egna lilla hemlighet.

Mitt i bilden ser ni den lilla bruna sjöhästen som sitter på en "gren"
 
En färgglad Mantis shrimp
Gili öarna | | En kommentar |

En dag utan dykning

När man jobbar inom dykindustrin har man inget 9 till 5 jobb måndag till fredag. Du jobbar i princip dygnet runt även om du "bara" sitter i shoppen ca 10 timmar om dagen. Så fort du går ut står du för ett varumärke som du ständigt behöver sälja in hos folk det kan innebära att du jobbar när du äter middag eller till och med om du är ute och festar. Du har även ingen fast dag ledig från att vara tillgänglig i dykshoppen utan måste själv försöka planera in och aktivt ta en dag ledigt vilket ibland gör det lite svårt och det slutar med att man kommer på sig själv att jobba tre veckor i sträck utan en enda dag iväg. Även om jag har varit sjuk mycket den senaste tiden och därför inte kunnat dyka fullt så mycket som jag vill så har jag ändå suttit i shoppen hela dagen och försökt att sälja dyk. Därför var det på tiden att jag och Dan äntligen tog en dag iväg från shoppen.
 
Dagen spenderades på bästa möjliga sätt. Vi tog först en sovmorgon och njöt av att få ligga kvar i sängen när arbetarna som vanligtvis jobbar precis utanför dörren också hade en dag ledigt. Väl utvilade gick vi för att lämna in vår tvätt och satte oss sedan på ett cafe för att äta vår frukost; Kaffe latte och en omelett blev det. Medans vi njöt av en ordentlig frukost pratade vi om vår kommande resa till USA och försökte planera lite hur vi skulle göra med allt. Jag bokade dessutom en resa hem till Sverige den 24 april så nu är det spikat; jag kommer hem. När vi suttit på cafeet länge nog för att hinna bli uttråkade begav vi oss vidare, denna gången ner till södra delen av ön och till en resort vid namn Pearl. Där la vi oss vid deras pol, drack goda drinkar, åt brownies och njöt av att få känna oss som turister igen. Det är intressant det där hur man faktiskt behöver få känna att man är på semester ibland även om man bor på en så kallad paradisö. Vi låg där och njöt resten av eftermiddagen tills vi bestämde oss för att det var dags att bege oss till den västra sidan av ön. Den sidan där det än så länge är ganska dött förutom några större resorts och olika små sunset points.
 
Vi hade sedan lång tid tillbaka hört om två restauranger på andra sidan som skulle vara väldigt bra och vi passade på att äta på en vid namn Karma Kayak. Eftersom att dessa ligger lite längre bort och vi på vanliga dagar inte har så långa kvällar på oss blir det sällan att vi går över till denna sida men jag måste säga att det var en väl spenderad kväll. Det var så lugnt och rogivande med mysiga lampor, bord och stolar på stranden, avslappnande musik och såklart även god mat. Precis så som det ska vara på dessa vackra öar. Nu när vi har varit över och faktiskt sett hur mysigt det är så ska vi försöka ta oss över lite oftare nu de sista dagarna på Gili, för det är bara två veckor kvar här nu.
 
 
Foto, Gili öarna | | En kommentar |

The storm

För två dagar sedan bröt en storm plötsligt ut på Gili öarna. Jag hade inte hört något om något oväder innan men under eftermiddagen började det plötsligt regna ganska kraftigt precis som det ibland kan göra när regnet behagar att komma. Men det som var annorlunda denna gången var att vinden plötsligt tog fart och innan vi visste ordet av började mängder med träd falla som furor. Det var på ett sätt väldigt spännande att något nytt hände men vi var alla väldigt tacksamma över att ha en ordentligt byggd dykshop som skulle stå pall om träden bestämde sig för att falla över vårat tak. Där stod vi och kollade på människor som sprang för att söka skydd, på träd och grenar som haglade ner och på båtar som kämpade bland vågorna. Vi gick ut en liten bit för att kolla och se förödelsen vinden hade dragit med sig och på flera ställen låg stora träd över vägen och blockerade framfarten för alla människor.
 
Stormen varade i kanske två timmar och när den väl var över var det glädjande att se hur alla kom fram ur sina gömmor och tillsammans jobbade för att få bort alla dessa träd. Det kan inte ha tagit mer än en timme att såga ner träden och sopa rent gatan för efter det kunde man knappt urskilja att det varit en storm där för inte alls länge sedan. Det enda som har släpat efter är elektriciteten som nu börjat komma tillbaka men som fortfarande slår av och på lite som den vill.
 
Vad har hänt annars sedan jag skrev sist? Jag har varit sjuk en hel del igen. Det började med magsjukan som höll i sig i över en vecka bara några dagar efter att jag blivit bra från den insjuknade jag i Dengue febern vilket även den höll mig däckad i ungefär en vecka. Nu har jag precis kommit tillbaka till dykningen och tror ni inte att jag då får en förkylning. Så nu går jag runt och hostar en massa, snörvlar och känner mig allmänt hängig. Än så länge kan jag fortsätta att dyka med förkylningen men jag hoppas att den ger med sig snart och att jag kan få vara frisk för en gångs skull.
 
 
Upp