The 100th dive

Julen är över och alla börjar se fram emot nyår istället. Jag måste säga att det är rätt skönt att vara klara med vår divemaster och nu kunna njuta mer av vår vistelse på ön. Efter att ha dykt nästan varje dag flera gånger per dag de senaste två-tre månaderna så uppskattar man tyvärr inte det lika myket, när det nu dessutom är katastrofalt dålig sikt under vattnet och iskalla strömmar blir det inte mycket bättre. Därför har jag bestämt att försöka göra annat man tidigare inte kunnat göra på grund av dykningen och vänta med att dyka tills man börjar uppskatta det mer igen. Men innan jag helt kunnat lägga av med det hade jag och Annelie en hållpunkt kvar att uppfylla; vårat 100de dyk. När man gör sitt hundrade dyk finns en tradition att göra det naket. Självklart blir det en del ståhej kring detta och de flesta i dykshoppen håller koll på antalet dyk när någon börjar närma sig siffran 100, det är ingenting man vill missa. Som tur var lyckades vi skaka av oss alla nyfikna själar och även om de visste att det var vårt hundrade dyk idag så fick vi göra det ensamma.

 

Vi målade våra armar, satte ihop utrustningen, tog med kameran och gick i från stranden rakt framför dykshoppen. Vi dök ner till ungefär 18 meter och tog av oss bikinin. Resterande tid av dyket spenderade vi på ungefär samma plats hela tiden och tog roliga foton av varandra. Jag som annars dyker med våtdräckt blev förvånad över att jag inte frös mer och vår luft räckte till en timme under vattnet. Det blev många skratt och många roliga bilder men jag kan säga att jag släppte inte kameran för en enda sekund när vi kom upp till ytan tills alla bilder var överförda till datorn och raderade från minneskortet. Det var alldeles för många nyfikna händer haha.

Det tråkiga nu är bara att vi inte längre har några hållpunkter kvar. Vi har nu klarat av allt vi kunnat göra vad gäller dykningen om man inte räknar med instruktörskursen. Men den kan vi ändå inte göra än då det måste gå minst 6 månader mellan open water och instruktörskursen. Men vi får hitta något annat att sysselsätta oss med och andra små saker att se fram emot.

 
 
Gili öarna | | Kommentera |

Jul i pardiset

Julen är här tillsammans med mängder av semesterfirare, det är som att den annars lugna ön har expoderat med folk. Julafton som vi firar var en dag för sig, det var väldigt svårt att överhuvudtaget få någon som helst julstämning på en tropisk paradisö, vilket för min del inte gjorde så mycket. Annelie hade lite svårare att aceptera detta och besvärades mycket av hemlängtan. Jag hade sedan tidigare bestämt mig för att inte dyka på julafton utan istället hitta på något helt annat, kanske gå en promenad uppför kullen, se till att få lite träning eller ta en tur med kameran och fotografera denna vackra ö. Men som vanligt slutade det med att jag istället satt i shoppen hela dagen och försökte sälja dyk. Tyvärr blev resten av dagen inte riktigt heller som vi hade trott, under förmiddagen fick Dan inbrott i sin lägenhet igen, första gången var för några dagar sedan då jag och Dan låg i sängen på morgonen och en indonesisk kille fick för sig att helt plötsligt bryta upp ett av fönstrena, snacka om adrenalinkick att vakna till det. Som tur var var vi hemma den gången och kunde skicka iväg idioten. Denna gången tog de sig in igenom nästa fönster, Dan kunde se att de letat igenom lägenheten men utan att ha tagit någonting. Förmodligen letade de efter rena pengar för de hade lämnat både hans dyra kamera och dator. Fönstret spikades igen och dagen fortsatte.

 

Tanken var att vi alla skulle äta middag tillsammans men en efter en hoppade av. Rob gick iväg tidigare tillsammans med några andra. Annelie ville vara för sig själv, några ville inte följa med utan gick till ett annat ställe osv. I slutändan var det bara jag Dan och Katri kvar, vi hade pratat om att äta julbufé på en restaurang som kallas Irish men av Rob fick vi höra att de ändrat till julmeny som dessutom var dyrare än vi ville betala så även det gick bort. Ännu en sak som inte blev som vi tänkt oss. Men vad gör det vi hade ju varandra. Så vi bestämde oss för att äta på en annan restaurang vid namn Evolution där några vänner skulle beställa in en mängd mat från menyn så att alla kunde äta ifrån den. Vi gjorde oss redo och Dan sprang hem för att lämna sin tvätt. Han kommer ganska snabbt tillbaka och vi får reda på att de brutit sig in ännu en gång i lägenheten, denna gången via köksfönstret. Det är alltså två gånger på en dag. Denna gången var de inte mycket smartare, de letade igenom lägenheten, lämnade ännu en gång hans kamera och dator men tog en hårddisk och en läsplatta. Otroligt dumt värdemässigt men tyvärr hade läsplattan ett större emotionellt värde för Dan då han fått den dagen innan skickad till sig från sin mamma. Förståligt nog var han inte på sitt bästa humör och ville inte lämna sina resterande saker obevakade, så Dan gick hem och kvar var jag och Katri. Vi gick till Evolution som planerat men någon bufe var det inte prat om där så vi beställde varsin cheese wrap från menyn, juligt eller hur?! Vi satt med ett gäng andra vänner men jag lämnade i stort sätt så fort jag hade ätit upp för att gå och hålla Dan sällskap, ingen ska behöva vara ensam under julen. Vi satt uppe en stund och jag fick världens bästa julklapp när Dan för första gången sa att han älskade mig. Jag har aldrig haft så många fjärilar i magen på en och samma gång.

 

Juldagen däremot blev bättre. Vi dök och tog fina julfoton med tomtehattar under vattnet. Vi körde en lek vid namn Secret santa som går ut på att alla får en person de ska köpa en present till för en viss summa. Man får inte säga till någon vem man har som person och personen i fråga vet inte vem som köpt julklappen när man byter presenter. En rolig lek och ett bra allternativ när man inte vill att alla ska köpa presenter till alla. Till kvällen gick vi alla och åt middag innan det blev en tidig kväll för att orka med dagen efter.

 

 
 


 
 
 
Gili öarna | | En kommentar |

Snorkel test

Äntligen är den här, dagen vi strävat efter de senaste tre månaderna, dagen då vi officiellt blir Divemasters. Vi har dock ett sista test kvar; Snorkeltestet. Ett test alla nyblivna divemasters måste göra och som även har som syfte att fira den nya titeln. Det går ut på att vi som divemasters blir utklädda till någonting, i vanliga fall får man inte veta vad men i och med att vi är en liten dykshop spreds ideen ganska snabbt. Man går sedan hela gänget till en förbestämd bar där mängder av förväntansfulla barbesökare väntar. Intromusiken startar, vi gör vår entre och innan vi vet ordet av har vi en snorkel och en mask på huvudet. I vårat fall kunde vi inte ha en snorkel och mask på grund av våra kostymer så vi fick helt enkelt improvisera genom att använda en vanlig slang istället. I andra änden av slangen finns en stor tratt. Vi står framför säkert ett 80 tal personer som stirrar förväntansfullt på oss redo att heja på. Plötsligt hörs Robs stämma göra nedräkningen; 3, 2, 1 Go!! Lika plötsligt strömmar en vätska ner genom slangen med en ordentlig kraft och det är bara att börja dricka. 1 liter av dricka och alkohol ska igenom slangen och ner i våra magar. Det går inte att stoppa utan det enda alternativet är att fortsätta att svälja ner allting. Tunnelseendet åker på och koncentrationen är på topp, jag ska inte misslyckas med detta inför alla. Runt omkring förs glada tillrop och folk som hejar på i takt med att volymen blir mindre och mindre i tratten. Annelie avslutar först och strax efter känner jag det sista rinna ner i slangen. Vi gjorde det, utan att spilla någonting!

 

Vi har under vår vistelse här sett många snorkel tests och det är många som inte klarar av det, det blir ett väldigt tryck i och med tratten och slangen och lyckas man inte hålla sin matstrupe öppen så blir det tillslut för mycket, allt svämmar över och man blir dränkt i alkohol. Egentligen så blandas drickan även den utan ens vetskap och brukar innehålla allt möjligt äckligt man kan tänka sig, det är inte meningen att det ska vara gott. De brukar även hälla i mängder av alkohol i så att personen i fråga blir redlöst full. Men vi har sagt från början att vi vill njuta av kvällen och komma ihåg allt dagen efter och vår instruktör var på samma bana så han lät oss blanda våra drinkar själva med lite tillägg. Det innebar att även om det var en ganskqa stor mängd alkohol så var den tillräckligt liten för att vi inte skulle må dåligt och blandningen var tillräckligt oäcklig för att vara drickbar. Tack och lov för det! Målet var att få ner allting och vi gjorde det. Resten av kvällen sprang vi runt i våra kostymer och njöt av att äntligen vara klara.

 
Nästan hela gänget samlat, från vänster till höger har vi Flip, Ita, Andy, Dan, Katri, Jag, Annelie, Rob, Leyla och Mary
 
 
Upp