Resan

Klockan ringde 04.20 och trots att jag gått och lagt mig ganska sent vaknade jag upp pigg och vad jag trodde utvilad. Efter en sista check av packningen och lite nödvändiga morgonbestyr var det nu dags att säga hejdå till pappa. Jag hade dagen innan redan hunnit säga hejdå till Katta och Josse. Trots alla dessa hejdå den senaste veckan var det först när jag vinkat hejdå till pappa och stod och väntade på bussen som fjärilarna i magen uppenbarade sig, det är nu det sker!
 
Väl på stationen möttes jag och Annelie upp för att sedan fortsätta mot Kastrup där första flighten mot London väntade. Efter att vi checkat in bagaget och insett att vi hade gott om tid på oss satte vi oss utanför säkerhetsspärrarna och åt frukost samt en äppelkaka Annelie hade hunnit med att baka. Så där sitter vi på flygplatsen vid 06.30 äter äppelkaka, spända av förväntat och pratar på om allt vi ska göra och allt vi inte hunnit prata om. Detta tills vi plötsligt inser att klockan hunit bli ganska mycket, vi har ju trots allt inte gått igenomsäkerhetskontrollen eller någonting än och om 5 minuter var det dags att boarda planet. Vi tar vårt pick och pack och skyndar oss vidare, som tur är går allting ganska smärtfritt och även om vi är bland de sista som går på planet sitter vi i alla fall där tillsut.
 
Efter detta tycker man kanske att vi borde ha lärt oss men icke sa nicke. Vi kommer till London, har MÅNGA timmar på oss att hämta bagage och checka in på nytt med Garuda airlines som ska ta oss till Bali via Amsterdam och Jakarta. Vi checkar in och enl tavlorna på flygplatsen skall information om gaten komma upp 12.05 lokal tid. Alltså 5 minuter innan det är dags att boarda detta plan som 13.10 ska lämna gaten. Det är fortfarande ca en timme kvar innan vi ska gå ombord, vi sitter och pratar och har stenkoll på tavlan för mer information. Vi vill ju inte nästan missa flyget igen. Klockan hinner slå 12.10 innan informationen kommer och då står det bara att infon kommer 13.45 istället (Observera tiden) och vi tänker inte mer på det förrän det lite senare slår oss att det är efter avgångstid. Man borde ju tycka att vi skulle reagera då men i tron om att flyget kanske är försenat sitter vi kvar ett tag till. Tillslut tänker vi till och tittar på biljetten där det faktiskt står en gate. Trots infon på tavlan går vi mot gaten och tur var väl det. För trots att Gatwick inte räknas som någon stor flygplats behöver vi gå en bra bit, ta shuffeltrain och sedan gå en bit till innan vi når gaten. Det står att gaten är stängd men trots det börjar folk få gå igenom så vi går fram och gör ett försök och innan vi vet ordet av sitter vi på planet. Det var alltså med nöd och näppe även här att vi hittade samt hann med planet. I övrigt gick resan väldigt bra och smärtfri. Vi landade på Bali 17.20 lokal tid och bagagen hittade fram de med.
 
En glad Anneli med choklad i handen på londons flygplats
Australien, Bali | | En kommentar |

19 timmar

19 timmar kvar i lägenheten, det ser fortfarande ut som kaos men jag vet i alla fall att jag har ett organiserat kaos även om det kanske inte ser så ut i andras ögon. I morgon tar jag min ryggsäck på ryggen och åker ner till skåne för att säga hejdå till resten av min familj samt möta upp Annelie och påbörja vår resa. Men innan det gäller det att få upp resterande grejer på vinden, storstäda lägenheten samt lyckas få igen min egen packning. Japp ni hörde rätt. När jag la fram det som jag trodde att jag skulle kunna få med mig blev jag positivt överraskad då jag tyckte att det såg lite och bra ut. Jag som alltid lyckas packa för mycket, men tji fick jag för även om alla kläder fick ordentligt med plats i ryggsäcken så finns det ju trots allt lite annat som också ska med. Tillslut såg väskan ut såhär:
 
 
Inte helt optimalt om jag får säga det själv men det innebär bara att jag får packetera om imorgon, det som inte går i går helt enkelt inte i. Jag vill även passa på att be om ursäckt för de kassa mobilbilderna som figurerat på bloggen sedan jag började blogga igen. Det har helt enkelt inte funnits energi och motivation till att ta fram stora, bra kameran men tanken är att så fort vi kommer iväg är det den som kommer att användas till allt. 
Australien, Bali, Min vardag | | Kommentera |

Att säga hejdå

Det är först nu när jag börjar att säga hejdå som känslan infinner sig; jag åker om 1 vecka! Fredrik, Mamma och Jackie åkte till Stockholm idag för att hjälpa mig att flytta upp de flesta av mina saker till vinden och ordna om så att jag får plats med allting. Det gick som tur var väldigt snabbt och efter att de fått leta igenom mina smycken, smink, produkter och matvaror efter vad de ville ha så gick vi ut på stan för att äta en sista middag tillsammans. En sista middag innan det var dags att säga hejdå på riktigt. Det var med en klump i halsen som jag kramade om dem och sedan gick in till lägenheten medans de började sin bilresa tillbaka till Västerås. Nu sitter jag här i min i princip tomma lägenhet och inser att jag inte kommer att träffa min familj på väldigt väldigt länge. visst kan vi skriva via mejl eller facebook eller ringa via skype men det är inte riktigt samma sak som att träffas på riktigt. Jag är dock väldigt tacksam över att tekniken kommit så långt att vi trots avståndet kommer att kunna hålla kontakten ganska bra via internet. Tänk förr i tiden när man inte hade någonting. 
 
När jag satte mig här på sängen efter att de åkt kom tröttheten som ett slag i huvudet. Det tar på krafterna att längta till något så mycket och för att inte tala om alla förberredelser som har gjorts och de som ska göras. Det kommer att vara fullt upp nu de sista dagarna innan jag på söndag tar mitt pick och pack och drar mig ner till skåne. Så jag behöver all energi jag kan få, därför kallar sängen nu och jag har en känsla av att jag kommer att slockna som en sten. 
 
Kommer sakna er något enormt <3
Upp