Madeleine Stål

Efter vår sovmorgon begav vi oss ut till stranden igen men denna gången gick vi i motsatt riktining från igår, vi gick mot staden Nusa Dua. Vi stannade för att sola och bada utanför ett av alla stora hotellkomplex. Sedan tidigare har vi hört att Balis klimat ska vara som svensk högsommar och vi kan inte annat än att hålla med. Det blåser lite så värmen är väldigt behaglig på ca 30 grader och vattentemperaturen gissar vi ligger på runt 27. Det farliga med att ha så behaglig värme plus blåst gör att man inte märker på samma sätt att solen tar. Så trots att vi har varit duktiga på att smörja in oss ligger jag nu här på kvällen och är alldeles röd, men det är ju så jag blir, först röd och sedan förhoppningsvis lite brun. Annelie däremot har helt klarat sig utan att bränna sig.

När vi kände att det var dags för att äta försökte vi hitta en liten väg upp som vi sett tidigare i hopp om att hitta en lite mer inhemsk restaurang.Vi gick och vi gick och det kom gigantiska och allt mer lyxiga hotellkomplex längs stranden, tillslut insåg vi att vi hade gått för långt. Vi gick på en bakgata bredvid ett hotell och kom tillslut upp till vägen, vilket inte såg ut alls som vi hade tänkt oss. Helt plötsligt var det större finare vägar, hela trotoarer och välskötta väggrenar. De hade till och med säkerhetskontroller på trotoaren, vid ett tillfälle fick vi gå igenom en sån där larmbåge de harpå flygplatser. Vi måste ha sett väldigt chockade och frågande ut för även om vi pep så skrattade han bara lite och lät oss gå vidare.

Vi hade nästan ingen aning om var vi var men tillslut började vi se lite butiker och små matstånd och vårt hopp om att få mat tändes. Det fick bli en liten restaurang med plastpallar, Maten låg i vagnar längs gatan och tjejen vi beställde av kunde i princip bara säga Nasi Goreng, eggs och chicken. Det fanns alltså inte så mycket för oss att välja mellan men det gjorde inget. Vi ville hitta ställen där invånarna själva äter. Maten var över förväntan, enda nackdelen var att Annelie beställde sin med LITE chili i. Lite på Bali är inte lite räcker ganske att säga. Maten kostade 13 kronor och vi var mätta för resten av dagen. Men vi insåg också efter att ha kollat på plancherna inne i det lilla tältet vi åt i att vi endast på grund av vår hårfärg säkerligen fick betala det tredubbla priset av vad det egentligen kostade. Men det var det värt. Väl hemma var vi trötta men mätta och belåtna, vi kollade ut på kartan vart vi hade gått och insåg att det rörde sig om ca 6 km. Därför ska vi nu ha filmkväll innan vi imorgon checkar ut och beger oss till Uluwatu för att kolla på tempel och ännu finare stränder.