Madeleine Stål

Matchen idag spelades mot serieledarna som vunnit med oändligt många mål över oss men också andra lag under säsongen. Vi gick alltså in med inställningen att försvara allt vi kunde och OM vi gjorde det, vi spelade bättre än någonsin och i halvlek stod det fortfarande 0-0. Då jag den senaste tiden inte har haft någon större motivation till fotbollen är jag överlycklig över att få avsluta min karriär med en match som denna. Vi gjorde en riktig "träsket-match", vi fanns där för varandra, gav understöd, peppade varandra till tusen och hade riktigt roligt tillsammans till skillnad från motståndarna som knappt gratulerade varandra vid mål.

 

Tyvärr fick det ett mindre roligt slut för min del, i de sista minutrarna rensar jag en boll i straffområdet och får en spark på fotleden. Smärtan är enorm och det var bara att bäras av planen och snabbt sätta på kyla och tryck från linda. Det positiva är att jag kan stödja på foten nu och förhoppningsvis är det bara en ordentlig stukning. Inte nog med smärtan var jag fruktansvärt rädd för att det blivit en fraktur eller att ett ledband gått av så att resan som sker om 10 dagar!!!! skulle äventyras. Det positiva är att jag kan stödja på foten nu och förhoppningsvis är det bara en ordentlig stukning. Än har jag uppe förhoppningarna och nästa vecka när jag egentligen skulle spelat min sista match kommer jag istället att heja på från sidan när Världens bästa lag möter ett jämlikt motstånd för en gångs skull. 

För alla som vill spela fotboll och vill spela för att det är kul kan jag verkligen rekommendera Bk Träsket. Vi kanske inte vinner alla matcher men jag har aldrig mött ett lag som har samma gemenskap och glädje tillsammans som vi har <3 Jag kommer sakna varenda en nu när jag åker iväg!