Madeleine Stål

För att sammanfatta taxiresan mellan flygplatsen och hotellet så insåg vi ganska snabbt att hyra bil här på Bali inte var en hållbar idé. Det är som i de flesta asiatiska länder; det är mopeder och motorcyklar överallt, man kör som man vill och tränger sig in där det egentligen inte finns plats, kör om kors och tvärs och håller man inte koll kommer det en moped farande mellan bilarna längs mittlinjen. Det är dessutom ganska mycket trafik så när jag och Annelie lite senare under kvällen skulle korsa en väg (övergångsställen finns det inget som heter här) och Annelie hade hunnit över men inte jag. Då kom det fram en man som gick rakt ut i vägen, stannade bilarna genom att hålla ut handen och sedan låta mig gå över. Man kände sig lite lagom turistig då.

Vi lyckades trots mörkret och ingen karta hitta ner till en mysig resturang precis vid vattnet. Vi njöt av värmen och åt riktigt god mat från den Balienska menyn. Det kunde helt enkelt inte bli bättre. Mätta och belåtna gick vi vidare längs med stranden för att undvika vägen ovanför så mycket som möjligt. Enda nackdelen var att det kom hotellkomplex efter hotellkomplex men ingen väg upp, tillslut hittade vi en stor väg brevid ett fint hotell och vi skymtade den större trafikerade vägen lite längre fram. Det fanns bara ett problem, det var en stor låst grind som hindrade oss från att ta oss vidare men med lite övertalning från Annelies sida bestämde vi oss för att vara lite busiga och kröp in vid en liten glimta mellan de båda portarna. Vi ökade takten och gick småfnittrandes därifrån förbi några utanför hotellet som inte hade sett oss och vidare ut på gatan för att bege oss hem till vårat lilla mysiga hotell. Det ska bli väldigt intressant att se hur allt ser ut i dagsljus i morgon.