Mysdag

Efter nattens besked har vi valt att ta en lugn dag utan några krav. Jag har gråtit flera gånger men ändå försökt att njuta av att vara här och även om det är väldigt svårt lyckades jag lite idag. Efter en lång sovmorgon begav vi oss ut på en promenad längs stranden och pratade om allt som hänt. Det är ganska stora skillnader mellan ebb och flod här så efter att ha gått en bra bit såg vi en sanddyna ca 50 meter ut i vattnet. Självklart skulle vi ut på denna och började stoja runt med kameran i högsta hugg. Vi försökte ta fina strandbilder men lyckades inget vidare så nu i efterhand har vi granskat bilderna för att veta vad vi ska ändra på till nästa gång. Men roligt hade vi. Jag försöker att slappna av och ha kul men minnena sitter hårt där bak och förståligt nog var jag trots att jag kunde skratta och ha kul mer låg än vanligt, det finns helt enkelt inte så mycket energi just nu.
Tillslut la vi oss där på sanddynan och njöt av värmen med en bok i handen. Annelie slumrade till och innan vi visste ordet av började vattnet stiga ganska plötsligt, Annelie fick ett hastigt uppvaknande och vi fick snabbt packa ihop våra saker och bege oss tillbaka till land.
 
På väg tillbaka till hotellet gick vi igenom en stor fin tädgård och ut på den trafikerade vägen. Att gå längs vägarna här är alltid ett projekt i sig, inte nog med att de kör som dårar så är trotoarerna nästan icke existerande. När de väl finns är det stora hål i marken och man måste vara uppmärksam så att man inte trillar i.
Vi tog en snabbdusch och planerade att gå tillbaka till stranden för att se på solnedgången innan middagen skulle serveras. Vad vi inte hade tänkt på var i vilket vädersträck stranden låg åt, det visade sig vara mot öst och att se solnedgången var därför inget att tala om. Men det gjorde oss inte så mycket. På hotellet hade vi kollat upp på tripadvisor en restaurang som låg i den fina trädgården vi tidigare under dagen gått förbi och som hade fått väldigt bra betyg. Vi gick dit och hoppades att det inte skulle bli alltför dyrt. Väl där var det en fantastisk miljö. Vi satt under bar himmel med mängder av upplysta träd runt omkring oss. Vår servitör Windu var helt fantastiskt och kom ofta fram under middagen och pratade med oss. Han berättade att han jobbat där i endast 14 dagar men redan letade efter extrajobb eftersom att han nu jobbade ALLA dagar i veckan mellan 09.00 och 22.00. Vi fick även reda på att alla som kommer från Bali använder sitt andranamn. Förstanamnet beskriver om de är föräldrarnas första, andra eller tredje son. Vi fick även fick även lära oss lite indonesiska; Tack heter Terima Kasih.
 
 
Det finns mängder av bilder kvar från dagen men jag har helt enkelt insett att det måste delas upp för att inte ni ska få milslånga inlägg med 289 bilder i varje inlägg.
Bali | |
Upp