15 Februari
Det var ett tag sedan sist så vad har egentligen hänt här på ön? Inte mycket om jag ska vara ärlig, dagarna rullar på likt innan. Jag sitter i shoppen mellan 08.30 och 18.00 och då guidar jag antingen dyk eller sitter i shoppen för att sälja. Efter det så går alla hem till sig för en snabb dusch innan vi möts upp igen för middag med de som vill. Därefter är alla trötta efter den långa dagen och de flesta gå hem för att sova. Därför är det lite svårt att hålla er uppdaterade med vad som händer för vi gör exakt samma sak dag ut och dag in, det blir till en vardag och man ser inte riktigt alla häftiga upplevelser på samma sätt som någon utifrån gör. Men lite har faktiskt hänt sedan sist så here it goes.
För ca två veckor sedan fick jag ännu en släng av magsjuka, en ganska jobbig en. Jag var sjuk i strax över en vecka och även om jag inte behövde springa fram och tillbaka till toaletten likt sist så besvärades jag av oerhörda magkramper. Till sist så åkte jag till och med in till sjukhuset på grannön i hopp om att få hjälp och se så att det inte var något annat knas med magen men det var som jag hade förväntat mig. Jag kommer dit, de tar mitt blodtryck och min vikt (vilket fick mig att inse att jag gått ner ca 7 kg under denna resan!! Jag har inte direkt blivit smalare men alla mina muskler har bytts ut till fett och därför sjunker vikten så. Jag har alltså förlorat sju kilo muskler). Sedan får jag komma in till en kvinnlig läkare, något som gjorde mig positivt överraskad då jag trodde att det främst skulle vara män där. Hon frågar varför jag är där, ber mig lägga mig på en brist och lyssnar på mina tarmljud. När hon sedan ska känna på min mage så tar hon endast tag i mitt fett och klämmer lite. Detta är något som var extra roligt eftersom att jag jobbat med kirurgi och vet hur man undersöker någon med buksmärtor. Man ställer olika frågor om smärtan, hur stark den är, om den är molnande, huggande osv. Är den konstant, kom den plötsligt, Var sitter smärtan. Frågor som är väldigt viktiga för att få en ide vad det handlar om. Man vill även känna igenom buken för att känna efter diverse förstorade organ, muskelförsvar, om det ömmar vid beröring någonstans mm. Inget av detta gjordes och jag fick direkt recept på stoppande medel, rehydreringssalt och smärtlindring. Det är som om alla turister som kommer in med diarre och magont automatiskt är matförgiftade, vilket jag förstår att förmodligen största delen är. Men man vill ju åtminståne kolla så att det inte är något annat allvarligare speciellt när någon har varit dålig så länge. Så läkarbesöket var lite skrattretande.
I vilket fall som helst blev jag så småningom bättre och jag kunde återigen börja dyka normalt. Tyvärr höll det inte länge. Några dagar/ en vecka senare så ligger jag nu hemma med hög feber. De senaste två nätterna har jag inte kunnat sova någonting för att hela kroppen har värkt så jag har inte kunnat hitta en skön sovställning. Jag har trots långbyxor, strumpor, linne, tre tjocktröjor, filt och en värmande Dan legat och skakat av köld. Det är lite bättre på dagarna när jag får i mig febernedsättande tabletter mer regelbundet och jag då kan få lite sömn. Idag sov jag till klockan två på eftermiddagen och spenderade efter det hela dagen i sängen. Förhoppningsvis går det snabbt över för jag behöver verkligen börja dyka och tjäna lite pengar innan vi åker.
Det leder oss in på nästa sak som har hänt. Jag har äntligen bestämt vad jag ska göra härnäst. Jag kommer att lämna ön den 14 mars, då bär det av till Ubudi två nätter innan jag och Dan den 16 flyger till Hong Kong. Där spenderar vi två nätter och sedan åker vi båda till San Fransisco!! Jag planerar att vara där i ca en månad men allt kommer att hänga på hur snabbt pengarna går åt. Därefter kommer jag att komma hem till Sverige för att jobba som sjuksköterska över sommaren innan jag beger mig ut igen. Även om jag egentligen inte riktigt vill komma hem ännu utan vill fortsätta att resa så känns det här alternativet som det allra bästa. Jag får åka till USA och se var min pojkvän är uppväxt och träffa hans familj. Jag får dessutom möjlighet att komma hem till min kära systers student (något som annars hade varit näst intill omöjligt) och självklart träffa alla nära och kära. Jag kommer ha lätt att få jobb och kommer att kunna spara mycket pengar, jag kommer att ha tid att fundera ut hur jag vill göra med min lägenhet osv. Ja det är helt enkelt det bästa alternativet och det känns otroligt bra.
