De sista timmarna
Det är spännande att se hur starka känslor man kan få för både människor och platser. I övermorgon, den 16e fortsätter min resa vidare till Darwin och den 19e mot Sydney där jag ska stanna ett tag och försöka att få jobb. Jag har alltid velat åka till Australien och jag bara vet att jag kommer att älska det landet, men just nu är det svårt att se fram emot detta. För även om jag snart kommer få mängder av nya häftiga upplevelser och utmaningar så innebär det också att tiden här på ön tillsammans med Dan börjar gå mot sitt slut. Gårdagen var riktigt jobbig och jag kunde inte ens prata om Sydney eller titta på Dan utan att bryta ihop i tårar, vilket gör det ganska svårt eftersom att jag har en del att fixa innan avresan plus att jag vill spendera så mycket tid som möjligt med honom innan jag åker. Idag känns det dock bättre och även om jag fortfarande kan börja gråta ibland och känner lite smått ångest så är det inte samma panikartade känslor. Så planerna idag är att skriva klart mitt CV, se till att boka några nätter på ett vandrarhem i Sydney och skriva en lista på vad jag behöver göra direkt när jag kommer dit. Jag måste även boka en båt mellan Gili och Bali och det är den som bestämmer om jag måste åka redan imorgon eller om jag kan åka tidigt på fredag morgon. Jag håller alla tummar och tår för att få så mycket tid som möjligt här.
Eftersom att Dan nu är ganska upptagen med att jobba är jag oerhört tacksam över den lilla minisemester vi fick tillsammans när vi åkte över till Bali och Ubud över hans födelsedag. Vi spenderade fem nätter där och det var underbart att få njuta av varandras sällskap utan all stress och negativitet som tyvärr ibland flyter omkring i dykshoppen. Jag önskar att vi kunde stanna där. Jag kommer att skriva om den semestern lite senare när jag har tid, det kan bli senare idag men det kan också bli tomt på bloggen i några dagar nu. Det beror helt på hur allt går inför resan. Jag ska försöka att njuta av mina sista timmar här även om det är svårt. Men jag vet också att även om det känns som att jag lämnar för alltid så kommer jag att komma tillbaka, det är bara en fråga om tid. Sålänge jag har Dan och han är här så kommer Gili Trawangan alltid att vara ett dragplåster.
