Madeleine Stål

Den senaste tiden har jag kollat runt på olika studiemöjligheter här i USA och för bara några dagar sedan fick jag en positiv överraskning när ett av universiteten faktiskt erbjöd möjligheten för mig att ansöka att börja hos dem redan till vårterminen. Jag som varit inställd på att ansöka till nästa september blev såklart otroligt positivt överraskad. Därför var jag idag på ett möte på universitetet där jag fick höra lite mer om programmet och skolan. Jag fick ett otroligt gott intryck av skolan och personen vi mötte upp var väldigt hjälpsam då ansökningstiden går ut redan om en vecka. Hon pekade ut vad jag behövde göra och erbjöd sig att vara lite flexibel med tanke på den korta varseln. Jag sitter alltså nu och försöker klura ut det mesta som behöver göras och vad som behöver samlas in. En stor grej är att jag måste skriva en uppsats om mig själv; vem jag är, vilka mina styrkor är och varför jag vill studera på just det pogrammet på den skolan. Uppsatsen ska vara 3-5 sidor lång och det enda jag kan tänka är hur tusan ska jag kunna skriva så mycket om mig själv utan att börja babbla om onödiga saker? Hur ska man kunna sälja in sig själv när man knappt vet vem man själv är, än mindre vad man vill göra i framtiden?

Jag antar att det viktigaste trots allt inte är om allting är 100% korrekt och om man vet sitt livsmål utan att man istället kan skriva en bra uppsats och övertyga dem att man är en bra student.

 

Det är både spännande och lite läskigt att faktiskt behöva kämpa för sin plats. I Sverige så söker vi ju mestadels in på våra betyg eller vi högskoleprov. Man placeras i en lista efter högst betyg och ett visst antal av de som ligger högst upp kommer sedan in. Här i USA räcker det alltså inte med betyg, man behöver rekommendationsbrev från tidigare arbetsgivare samt uppsatsen och universiteten handplockar därefter ut de elever som de vill ska börja hos dem. Jag hoppas verkligen att att jag blir accepterad och att jag blir beviljad ett studentvisum. Det hade blivit en sån otrolig lättnad att veta att man får stanna i åtminstone ett år.