Madeleine Stål

Nu sitter jag återigen på Arlanda och väntar på att mitt flyg tillbaka mot San Francisco ska gå. Det har varit en omtumlande vecka med både glädje och sorg men på något sätt kunde den ändå inte bli så mycket bättre. Farfars begravning (anledningen till att jag åkte hem) var otroligt fin och jag är glad över att jag hade möjligheten att vara med. Jag är också glad över att ha fått träffa mina underbara vänner och familj ytterligare en gång, det ger mycket glädje och kärlek. Men även om det har varit kul att vara hemma så ser jag nu fram emot att komma tillbaka till SF och framförallt till min favoritfamn. Jag har laddat halva väskan med svenskt godis till Dan och datorn är fulladdad med kommande veckas uppgifter i Engelska kursen så att jag har att göra på flygplanet. Konstigt nog, eller kanske inte med tanke på hur mycket jag flygt senaste tiden, så har jag avverkat de flesta filmer som just nu visas på flygplanen. Därför gäller det att bunkra upp med annat. Nu är det dags att börja gå igenom alla säkerhetskontroller så nästa gång vi hörs är det från amerikansk mark.